gravidnu

I sanningens lag. Jag väljer vad jag ska skriva om och inte.
Vill jag ha en negativ blogg? nej.

Jag fick en kommentar " du ska alltid verka så lyckad och få andra misslyckade".
Hur skulle det se ut om jag fick mig själv att se misslyckad ut? Ska jag ljuga och skriva att
jag mår dåligt, att jag är olycklig osv när jag inte är det?

Ja det ska jag tydligen skriva om för det är ju faktiskt sånt som folk blir glada att läsa om. Andras olycka helt enkelt.
Jag är inte perfekt, klart det händer tråkiga saker i mitt liv. Men det är nått jag inte tänker skriva om i min blogg. Det är för privat. Om jag ville skriva om allt negativt i mitt liv hade jag satt lösenord på bloggen.

Jag har (som ALLA) egna åsikter. T ex att jag tycker det är fel att leva på bidrag när man inte ens VILL eller FÖRSÖKER skaffa sig ett jobb. Och jag tycker det är så fel att de som verkligen vill ha och behöver ett jobb inte får det, samtidigt som personer får jobb hit och dit fast inte sköter sitt jobb. Som inte dyker upp, som skiter i sitt jobb. Är det inte då mer rätt att en person som verkligen VILL jobba ska få jobbet?

I många år var jag den personen som inte vågade prata om sina åsikter, som bara höll med.
Åh vad jag ångrar det nu. Men de senaste åren har jag faktiskt tagit plats, visat att mig sätter man sig inte på.
Jag pratar om mina åsikter. Snackar du skit om mig och inte ens ber om ursäkt, ja då är du luft för mig.
Så hade jag inte tänkt för 4 år sen. Då hade jag förlåtit personen som skrivit " Jag hatar henne, hon är en falsk kärring. " och en massa annat. När en kompis (som visa sig inte vara en vän) skrev det om mig var det kört. Inte fan sjunker jag så lågt att jag låter sånt tolereras. Speciellt inte utan en ursäkt som jag idag nästan 1 år senare inte fått.
Den personen vet ingenting om respekt. Punkt slut...