gravidnu

Jag kom o tänka på förut hur jag mådde när jag flyttade hemifrån. Min dåvarande kille hade precis gjort slut ( stor anledning till att jag faktiskt flytta till stan för hans skull) Jag flyttade ändå, jag hade precis fyllt 17.
Jag flyttade 4 mil ifrån mamsen o papsen, in till stan till ett stort gårdshus.

Det var möblerat så det enda jag tog med mig in var mina kläder, elektroniska grejer osv.
Det kändes aldrig riktigt som att jag bodde där, kände mig aldrig hemma. Men det berodde inte bara på att jag knappt inte hade nått av mitt eget där, utan det var pga mina hyresvärdar. De verkade som de bästa hyresvärdar när vi var där o tittade 2 månader innan. 1 månad efter att jag flyttat in var de helt sjuka i huvudet.
Jag var rädd konstant. Det spökade hela tiden, en del av mina kompisar kunde inte ens sova över pga det. Jag somnade alltid mellan kl 3-5 på natten och gick upp vid 7. Gubben ( hyresvärden) kom o gick in hur han ville. Rätt som det var så stod han där i hallen.

Jag kommer ihåg en gång när jag och en kompis skulle göra oss iordning hos mig innan en fest. Jag duschade sen skulle hon duscha, då tog varmvattnet slut. Så jag ringde gubben, kompisen gömde sig på toan. Han kom över och försökte övertala mig att följa med honom att duscha i hans hus. Han visste inte att min kompis var på toan, hon hörde allting. Jag sa nej tack ungefär 100 ggr men han fortsatte o tjata. Till slut gick han, alltså herregud.
En annan gång, så hade jag fest. Vi var ungefär 8-9 pers? Han ringde mina föräldrar o sa att de va ett jävla liv hos mig, att mina kompisar hade trakasserat honom osv. Inget av de va sant. Han sa att vi fick högst va 4 personer i mitt gårdshus, för det fanns ju inga mer stolar än 4... Nästa dag kom han till mig och sa till mig att följa med in i hans hus. Där fick jag sitta, livrädd! Han o hans fru skällde ut mig som om de vore mina föräldrar???
En annan gång när jag hade några kompisar satt vi på min inglasade balkong och hade mysigt. Då ringer hyresvärdens fru och säger att jag inte får ha ljus tända? för de kan börja brinna. Jaha då fick man inte det heller.

Det blev hela tiden värre o värre. Sen fick jag inte ha mina persienner nerdragna. ( de va min enda trygghet)
Jag fick inte möblera hur jag ville, jag fick inte si och jag fick inte så. Jag gick tillomed fönstervägen flera gånger för att slippa gå ut genom dörren där de alltid stod o vänta kl 8 varje morgon.
jag mådde så jävla skit när jag bodde där, har nog aldrig mått så dåligt. Jag fick ju fan tillomed panikångest, o ändå bodde jag där nästan 1 år. varför egentligen? Till slut fick mina föräldrar nog när de fick höra allt från mig och även från grannar. Hur de var, vad de gjort, vad de hade för bakrund osv. Mamma ringde mig bara en dag och sa " Nu kommer du hem, du ska inte bo kvar hos "dem där" . Ungefär 1 månad innan jag flyttade så hade jag träffat jonzi ( min nuvarande kille) så jag bodde mer el mindre där den sista tiden. tack o lov. Då mådde ja bra.

varför jag skriver dehär har jag ingen aning om, jag ville få ut mig det bara. Och så vill jag att ni där ute, som också funderat på tex gårdshus osv, när ni märker förändringar och om ni inte känner er trygga, för guds skull. Dra därifrån, man ska ju inte behöva må dåligt för hur man bor?

Skönt att ha skrivit dehär faktiskt. Hoppas ingen bor där nu...