Every day in slowmotion...

Känns som så...
Iofs så har de senaste dagarna gått relativt snabbt iaf :)
Men vill att det ska gå snabbare.

Vem vill inte de när man har en liten sötsak i magen som ska komma ut om sisådär 7 månader :)
Men vägen dit måste man ta sig förbi också.
Sånt är livet.

Jag förstår bara inte varför man ska ha så svårt med illamåendet på mornarna.
Lyckligtvis så har jag aldrig spytt, inte en enda gång. Men har varit nära för många ggr.

Idag är de första gången på hela veckan som jag faktiskt äter frukost.
Men de fick bara bli 2 rostade mackor.

Ont i brösten har jag dock haft nu sjukt länge haha.
Om jag ligger på rygg och ska lägga mig på sidan så känns de som om 2 bomber släpps xD
De gör så oooont! Haha.

De har svullnat en del också. Min karl sa det också.
så de är inte bara jag som märkt storleksskillnad.

Åh jag  längtar efter att det har gått 12 veckor. Då kanske man kan slappna av lite iaf.
Nu tänker jag hela tiden, tänk om något har hänt i min mage. Eller tänk om de gör de snart?
usch, hatar de tankarna.
Blev ännu värre igår efter att jag varit på mvc. de prata så mycket om missfall och grejer.
Och att det är vanligt och shit.

Men vafan. Även om det är vanligt och så så vill man ju inte få de precis.
Jag är i 8e veckan och jag vill redan få ut honom/henne.
Men de dröjer ju ungefär 32 veckor till:P

Nä inte tänka så mer.
Idag hade jag tänkt städa men jag orkar verkligen inte.
Skulle vilja sova trots att jag gick upp vid 10.

En polare ska komma senare idag också.
Inte träffat henne på år och dar :D
så de ska bli kul.

Nä om man ska göra lite vett?
Ciao

Gravid nu!

Hej på er alla som besöker min nya blogg!

I den här bloggen ska jag skriva allt om min graviditet. Lägga ut bilder och beskriva allt från A-Ö...

Det började i mars 2009 då jag och min sambo precis förlovat oss, vi bestämde oss också för att skaffa barn.
Jag som åt p-piller just då fick som sagt sluta med det. Jag hade bara ätit dem i 2 år som tur var.
Vi trodde att det skulle gå snabbt. Vi planerade att jag skulle vara gravid ungefär i april-maj.

Jag fick sen höra och läsa att när man slutat med p-piller så tar det kanske 3-4 månader innan kroppen kommer igång ordentligt. Så jaha okej, de kanske inte skulle ta så kort tid som vi hoppats på.

Men vi satt igång direkt iaf.
Vi hade båda gått egenom allting, t ex ekonomi, boende och tid mm.
Så vi var helt säkra på att detta var vad vi ville.
Under den tiden så bodde vi i en 2a och jag studerade och min sambo arbetade.

Månaderna gick och jag trodde varje månad att jag var gravid eftersom att mensen var försenad.
Jag gjorde test efter test och jag blev alltid lika besviken.

Någon gång fick vi för oss att jag var gravid, att testet kanske var fel? Tog jag testet för tidigt?
så jag gjorde ett test till som visade ett väldigt svagt streck.
Vi blev både glada och oroade. Hoppas vi inte blir glada i onödan nu tänkte vi.
För att vara säker så går jag till ungdomsmottagningen och kollar upp de.

Jag gick dit dagen därpå, där jag fick göra ett exakt likadant test.
Jag fick sitta i väntrummet och vänta. De va de längsta 15 minuterna i mitt liv.

De sa att testet skulle vara klart om 5 minuter. Varför väntade jag då i 10?
Jag väntade lite till och då rann klockan iväg och då hade jag väntat i 15 minuter!
Jag gick till deras rum där 2 kärringar stod och pratade, jag störde dem genom att harkla mig.

De kollade irriterat på mig tills de kom på att jag gjort ett graviditetstest!
Vafan tänkte jag?! Jag sitter här och plågas pga er!

De sa "oj då, glömde visst bort dig"...
Vi gick till ett enskilt rum där vi skulle prata.
Hon sa" jaha, testet var negativt" hon log mot mig också.
Jag blev så besviken att jag nästan ville gråta

Sen börja hon prata om en massa saker. Hon undrade varför jag inte använde skydd?
varför slutade du med p-piller? varför de och de och de!?

Men gud tänkte jag. Hon frågade inte ens om jag ville ha barn?
Hon antog bara att jag skulle ha råkat bli med barn och att jag inte ville ha de.
Så jävla dum i huvudet. Det kändes nästan som om hon skällde ut mig.
Att jag var ansvarslös som slutat med p-piller och inte börjat med nya och att ha haft samlag oskyddat!

Jag blev bara mer och mer ledsen. Just då vågade jag heller inte säga att jag ville ha barn och att detta var planerat.
Jag trodde att hon skulle bli typ arg och ställa mer frågor, kanske tillomed argumentera till varför jag inte borde skaffa barn.

Jag gick iaf hem väldigt ledsen och besviken och ville bara att min pojkvän skulle komma hem så vi kunde prata.
Han kom hem och jag berättade, han blev lika besviken han. Han blev nog tillomed argare än mig när jag förklarat hur de "behandlat" mig när jag var där.

Vi kom över det iaf, men nu kom vi på andra tankar. Tänk om vi inte ens kan få barn?
Tänk om någon av oss är steril? vad gör vi då?
Eftersom att vi båda verkligen ville ha barn just då så fick vi känslan att om vi nu skulle vara sterila så skulle de förstöra våra liv! Kanske lite dramatiskt jag vet. Men just då kände vi så...

Vi fortsatte iaf att försöka. kändes som om vi gjorde allt för att bli gravida.
Sommaren kom och jag började jobba. Vi hade också hittat en 3a med markplan som vi sen köpte.
Så vi flyttade dit i juli, då jag jobbade som mest. Det var mycket stressigt. Allt skulle fixas jag måste ta bussen till jobbet.
Vi måste hyra släp, måste få vår gamla lägenhet såld o allting.
Vi tänkte just då att den här månaden blir det inget barn i magen pga all stress osv.

I augusti började jag må dåligt. Min mens var 2 veckor för sen, jag mådde illa, fick ont i ryggen och i brösten.
jag trodde att det var mensvärk, så ja antog att mensen skulle komma vilken sekund som helst.

Min sambo sa sen att det kanske var värt att göra ett test iaf?
Jag var lite emot det eftersom att jag visste att jag bara skulle bli besviken igen, men gick till slut med på de.
Jag gjorde ett test, och vad visar de?  Jo ett väldigt svagt plus... Igen...
Blev superglada för 5 minuter tills vi kom på att jo de här har ju hänt förut.
För att vara säkra köper vi ett test till.

Vi stack till affären och köpte ett paket med rfsu test som man fick 2 teststickor med.
Jag gjorde testet efter 3 timmar och de visade ingenting:(
Jag tänkte att jag skulle spara de andra testen till morgonen därpå.
Jag gjorde test igen, och det var också negativt.
Åh va arg ja var! hur kan jag inte bli gravid?!

jag fortsatte att må dåligt, och de blev bara värre.
Mådde verkligen dåligt, så jag blev rädd att jag var sjuk på riktigt. Jag hade inte fått mens på 2 månader heller.
Alltså var mensen 1 månad försen.

Mamma sa att jag var tvungen att kolla upp det så snart som möjligt men jag var rädd.
Jag hade varit på väldigt många gynbesök pga besvär, men det har inte varit något som tur var.
men kanske var det så den här gången?

Jag och min sambo bestämde oss ytterligare en gång att göra ett sista test för att vara säkra.
tror vi gjorde sammanlagt 8 test under hela tiden som vi försökte få barn.

jag köpte ett test med 2 teststickor.
Nu var det upp till bevis!

Jag gjorde det dagen efter på morgonen för att vara helt säker.
Jag orkade inte ens bry mig denna gång! Jag var så trött på att göra en massa test.
Jag kissade i en plastmugg och stoppade ner stickan i 5 sekunder och la den sen på en plan yta.
På paketet stod de test på 5 minuter, så jag tänkte då går jag ut till tvn så länge.
Men innan jag hann det så tjuvkikade jag på teststickan som visa positivt! redan efter 20 sekunder.

Resultatet visade ett starkt rött streck! de va inget snack om saken. Jag var gravid!
Jag gick ut i tvrummet där min sambo satt och spelade tvspel xD
Jag sa" Älskling... Jag är med barn!"

han bara kollade på mig... Nästan att han tappade hakan.
Han sa inte ett ljud xD
Han bara sprang fram till mig och jag visade honom testet!

Åh vilken känsla att se hans lycka!
För skojj skull så stoppade jag ner en ny sticka i samma plastmugg. Och ja de visade samma sak där.


Pregtest

2 test. Tog kort på dem 5 dagar efter resultatet. var mycket starkare då. Men lyser fortfarande 2 röda streck!

Åh vi hoppade och dansade av lycka!
Jag ringde min mamma strax därefter och sa att hon skulle bli mormor :D
Hon va inte alls förvånad sa hon:P de va vad hon hade väntat sig :)
Hon var jätteglad för min skull och senare på kvällen ringde jag min pappa eftersom han inte va hemma när jag ringde mamma.
Jag förklarade för honom också att han skulle bli morfar och han blev så glad!
Och det gjorde mig lättad! Tillomed min pappa är glad:D

Så idag har jag varit på mödravårdcentralen och fått massa information om barnet och grejer.
Ska dit på inskrivning om ca 2 veckor.
Vi kom fram till att jag var i 7-8 veckan.

Så nu är jag såååååå häääääääääääääär glad!
Det finaste man kan få är ett barn. Och jag längtar så!

Som tur är så bor vi nu i en 3a, en stor en tillomed, med bra grannar och bra plats.
Vi har ett rum över som vi bara har en massa skit i som snart kommer bli ett fint babyrum!:D

Kommer massa fler inlägg!

Ciao på er!

Välkommen till min nya blogg!

Skaffat en blogg idag som heter Gravidnu och ni förstår nog varför den heter så.
Jo för att jag är gravid nu!

Nyare inlägg
RSS 2.0