Du fattas mig <3
Haft en bra dag idag, med träning, lite inslag av shopping (till leon) matlagning osv.
Men en dröm jag hade inatt har följt efter mig hela dagen.
Jag kommer aldrig glömma den dagen. 28 Februari i år. Jobbet ringde och väkte mig 6.30 och frågade om jag kunde jobba, som tur var så kunde jag inte det pga ingen barnvakt.
5 minuter senare ringer mamma förtvivlad, ledsen och berättar att vår häst Britta inte mådde bra. Jag vet inte hur många gånger hon varit sjuk under sin livstid, och många gånger har vi trott att hon inte skulle överleva. Men det har alltid gått vägen och hon har blivit frisk, men denhär gången blev det inte så och det fick jag bekräftat redan när mamma ringde. Veterinären skulle komma 8.30 och då skulle hon iaf slippa lida mer.
Jag grät då och jag gråter nu. Jag hann inte ens att säga hej då. Det har jämrat mig sen dess. VI fick iaf 14 fina år tillsammans. För er som inte haft t ex en häst kan inte förstå hur svårt det är när dem går bort. Det kändes faktiskt som om en person dött.
Finaste <3
Iaf drömde jag inatt om fina Britta. Drömde att hon levde och att hon var stojjig. När jag kommer hem till mina föräldrar skriker jag fortfarande på henne och skrutten (min andra häst som fortfarande finns). Men hon kommer inte, jag glömmer bort att hon fattas mig. Men hon kommer iaf alltid finnas i mitt hjärta. Det låter säkert jättefånigt för er men för mig betyder hon jättemycket.
Och det är förens nu, 8 månader senare som jag skriver vad som hänt.
Nu ska jag torka tårarna och tänka på hur bra hon har det.
1989-2011 finaste Britta <3
Men en dröm jag hade inatt har följt efter mig hela dagen.
Jag kommer aldrig glömma den dagen. 28 Februari i år. Jobbet ringde och väkte mig 6.30 och frågade om jag kunde jobba, som tur var så kunde jag inte det pga ingen barnvakt.
5 minuter senare ringer mamma förtvivlad, ledsen och berättar att vår häst Britta inte mådde bra. Jag vet inte hur många gånger hon varit sjuk under sin livstid, och många gånger har vi trott att hon inte skulle överleva. Men det har alltid gått vägen och hon har blivit frisk, men denhär gången blev det inte så och det fick jag bekräftat redan när mamma ringde. Veterinären skulle komma 8.30 och då skulle hon iaf slippa lida mer.
Jag grät då och jag gråter nu. Jag hann inte ens att säga hej då. Det har jämrat mig sen dess. VI fick iaf 14 fina år tillsammans. För er som inte haft t ex en häst kan inte förstå hur svårt det är när dem går bort. Det kändes faktiskt som om en person dött.
Finaste <3
Iaf drömde jag inatt om fina Britta. Drömde att hon levde och att hon var stojjig. När jag kommer hem till mina föräldrar skriker jag fortfarande på henne och skrutten (min andra häst som fortfarande finns). Men hon kommer inte, jag glömmer bort att hon fattas mig. Men hon kommer iaf alltid finnas i mitt hjärta. Det låter säkert jättefånigt för er men för mig betyder hon jättemycket.
Och det är förens nu, 8 månader senare som jag skriver vad som hänt.
Nu ska jag torka tårarna och tänka på hur bra hon har det.
1989-2011 finaste Britta <3
Kommentarer
Postat av: Ema
fina pållen! det är nog lika jobbigt när ens djur går bort, vad det än är för djur, om man haft dem länge och växt upp med dem :( jag trodde jag skulle behöva ta bort felix förra året och tjöt som en gris bara vid tanken av det.
Trackback
