gravidnu

I sanningens lag. Jag väljer vad jag ska skriva om och inte.
Vill jag ha en negativ blogg? nej.

Jag fick en kommentar " du ska alltid verka så lyckad och få andra misslyckade".
Hur skulle det se ut om jag fick mig själv att se misslyckad ut? Ska jag ljuga och skriva att
jag mår dåligt, att jag är olycklig osv när jag inte är det?

Ja det ska jag tydligen skriva om för det är ju faktiskt sånt som folk blir glada att läsa om. Andras olycka helt enkelt.
Jag är inte perfekt, klart det händer tråkiga saker i mitt liv. Men det är nått jag inte tänker skriva om i min blogg. Det är för privat. Om jag ville skriva om allt negativt i mitt liv hade jag satt lösenord på bloggen.

Jag har (som ALLA) egna åsikter. T ex att jag tycker det är fel att leva på bidrag när man inte ens VILL eller FÖRSÖKER skaffa sig ett jobb. Och jag tycker det är så fel att de som verkligen vill ha och behöver ett jobb inte får det, samtidigt som personer får jobb hit och dit fast inte sköter sitt jobb. Som inte dyker upp, som skiter i sitt jobb. Är det inte då mer rätt att en person som verkligen VILL jobba ska få jobbet?

I många år var jag den personen som inte vågade prata om sina åsikter, som bara höll med.
Åh vad jag ångrar det nu. Men de senaste åren har jag faktiskt tagit plats, visat att mig sätter man sig inte på.
Jag pratar om mina åsikter. Snackar du skit om mig och inte ens ber om ursäkt, ja då är du luft för mig.
Så hade jag inte tänkt för 4 år sen. Då hade jag förlåtit personen som skrivit " Jag hatar henne, hon är en falsk kärring. " och en massa annat. När en kompis (som visa sig inte vara en vän) skrev det om mig var det kört. Inte fan sjunker jag så lågt att jag låter sånt tolereras. Speciellt inte utan en ursäkt som jag idag nästan 1 år senare inte fått.
Den personen vet ingenting om respekt. Punkt slut...

Åh va seg och trött jag kännt mig ända sen jag kom hem från jobbet idag. Älskling jobbar till stängning.
Leon har varit en ängel idag, helt underbar och bara varit snäll.
Sånahär dagar man bara hatar folk som ALDRIG ARBETAT i hela sitt liv men ändå klagar på allt som är så jobbigt...
Nu menar jag inte att de klagar på att det inte finns några jobb, nej de klagar på allt annat som är så jobbigt som de måste göra innan dagen är slut. Snälla. Ni har inte ens kommit in i verkliga livet än haha ( personer ÖVER 20!)

Imorgon ska jag till Ankarsrum och liva upp Frida lite, hon är lite sjuk och ensam. Så vad gör man som kompis?
Jo man köper med sig fräsh frukost och åker "ända" till a-rum för o få flickan att bli lite piggare. Ska bli mys.
På em kommer min moder in till stan, jag ska hjälpa henne att hitta ett par skor.

Torsdag, vet faktiskt inget mer än kvällsjobb.
Fredag, familjemys.
Lördag Secret surprice!
Söndag Ladda inför en jobbvecka haha.

Notice, jag har inte klagat på att jag arbetat idag. nej. Jag klagar på att jag är trött, trött för att min kropp inte hann få sin vila från gårdagenskvälls jobb till dagens. När man slutar 22, äre mänskligt att börja jobba 7 dagen efter då? :/



Bild på en liten groda <3

Leon och jag är lediga idag, tur det för båda har blivit lite förkylda. Jag hoppas att vi hinner bli friska till imorgon, båda två! För mig står det jobb på listan, o dagis för lillkillen.

Varit lite dålig uppdatering på sistonde, men jag har inte haft något att uppdatera om. Men nu tänkte jag uppdatera om DAGENS RIS!



Dagens ris går till dem människor som inte kan glädjas åt andra, som BARA tänker på sig själva.
Jag är verkligen SÅ trött på sånna. Varför kan man inte få vara glad en stund? Sen kommer någon och trycker ner en.

T ex. För någon månad sen var jag bestämd att plugga till Behandlingspedagog, då kommer "någon" och säger att det är onödigt och att jag borde plugga något annat ist? Alltså?! jag bestämmer väl vad jag vill bli eller? O hur kan man säga att det är onödigt?

Sen nu när jag är HELT bestämd att plugga till syrra istället, ja då fortsätter denna "någon" att hålla på?
Säger alla nackdelar med att vara syrra o bla bla bla. Snälla, kan man inte bara vara glad för sin kompis skull?
Skulle jag inte plugga skulle jag inte ha något att göra? Om jag är glad för detta beslut, kan inte andra vara det också?
Detta gäller såklart inte bara utbildning, utan ALLT som jag vill göra/köpa eller vad det nu är.
Säger jag " jag vill ha en iphone", så svarar den personen " Va? nä du ska verkligen inte ha en sån, dem är skitdåliga. Den jag har är asbra!"...

JAG BRYR MIG INTE OM VAD DU VILL ?! Det är bara så oerhört tråkigt o irriterande att man inte kan få glädjas åt nått. Så snälla yttra dig inte mer om mina val el beslut, ok?

DAGENS ROS!



Dagens ros går till de vänner som faktiskt stöttar och bryr sig. Ni är guld värda!
Och ni vet nog vilka ni är.
Jag säger såhär, behandla dina vänner såsom du SJÄLV vill bli behandlad. Stötta och var glada för deras skull.
Om du trycker ner andra hoppas jag att du är beredd att bli behandlad på samma sätt.
Visst att man kan komma med åsikter, men man behöver ju inte överdriva.

Alla vill inte samma sak, o tack gud för det?
Tänk på en sak mina kära vänner, gör det som NI vill göra, låt ingen trycka ner er och få er att göra något ni INTE vill.
Vare sig om man vill bli modell, usk, syrra, lärare eller butiksbiträde, så spelar de väl ingen roll?
Om din kompis säger "jag vill bli usk" så svara inte " de skulle jag aldrig vilja bli. usch!" säg istället va kul för dig, hoppas du kommer trivas!

oj långt inlägg. Hoppas ni fattar nu iaf! :)

Aj som f*n... Min högerarm gör skitont o har gjort de i flera dagar nu. Inflammation?
Haft fullt upp igår/idag. Jobbat, lekt, diskat och lagat mat typ haha.

Idag har vi gjort något helt nytt! Vi har varit på vår allra första husvisning!
Efter mkt om och men så avvaktar vi med detta hus, budgivningen har redan startat...
Vi har tid på oss att hitta andra hus så det känns faktiskt ganska bra ändå.

Just nu så känns livet väldigt bra.
Jag jobbar, Alex jobbar, Leon är på dagis. Vi har en framtidsplan.
I höst kommer jag att plugga, förhoppningsvis så kommer jag in på sjuksköterskeprogrammet.
Annars vet jag inte vad jag gör???
Och det känns sjukt spännande! Dra mig in på något helt nytt med helt nya människor. Jag känner ingen som helt säkert ska gå det programmet. Även fast det känns lite nervöst så känns de sjukt bra.
Nu ska det allt hända något. Nu ska jag bli något. Åh vad jag längtar, jag har helt säkert jobb ända fram till jag börjar plugga också. Hur bra? jo jä*ligt bra. Förhoppningsvis så kan man jobba lite samtidigt som man pluggar ( helger)
Hoppar nästan av stolen så mkt ser jag fram emot framtiden! wihuuu!

Imorgon blire jobb igen, sen på kvällen blire lite spel/filmmys hos Thess och Jonas.
Lördag; Middag hos mamma (om vädret tillåter)
Söndag: träning?

Jag älskar äventyr, synd bara att jag knappt varit med om några :(
Men jag drömmer desto mer om dem.

Tänk att få möjligheten att resa precis vart man vill, och hur länge man vill.
Hade jag fått välja vilka länder/platser jag skulle vilja resa till så skulle det bli USA, Dominikanska republiken, Venedig och Nya Zeeland tror jag.



DisneyLand med Leon (min son) gud va kul!



Grand Canyon. Hur häftigt som helst! Kanske lite gammalmodigt, men jag skulle absolut titta förbi där om jag hade råd!



New York. Bara få se New York, shoppa, äta och leva! LYX!

Venedig



Romantikens stad. Skulle jag absolut kunna tänka mig att åka till på min smekmånad.
Uppleva en massa äventyr.

Finns hur mycket som helst som jag vill uppleva, hoppas på att kunna göra det i framtiden (:

Var 2011 mitt år? Jag har hela tiden tänkt, 2011 var inte mitt år. Men det kanske de va?
Jag gjorde många val förra året, val som jag då inte visste om jag gjorde rätt.

Nu vet jag att jag valde rätt, och jag är så glad. Jag känner mig fri! Tack vare mina val så kom jag framåt och inte bakåt.

2011
Jag fick ett nytt jobb, ett jobb jag fortfarande jobbar på och trivs jättebra med.
Jag fick nya kompisar, det har betytt jättejätte mycket. Att få börja om på nytt med andra vänner, skapa nya minnen. Gamla vänner försvann, det var också ett val jag gjorde och som jag är glad över nu.
Låter kanske elakt, men då satt jag bara fast. Nu känner jag mig mer vuxen och mogen. Tänk vad mycket 1 år kan göra.

Jag får nog säga att 2011 gav mig en spark därbak. Det var även då jag planerade för framtiden, iaf för de närmsta 3 åren. Förut lät jag  bara tiden visa mig vad som hända skall, men nu har jag lite mer kontroll. Nu bestämmer jag själv över hur mitt liv ska bli, inte tiden.

Jag har precit läst ett par gamla inlägg från förra året. Jag förstår verkligen inte vart tiden tar vägen?
Så var det inte förr, men så fort Leon kom så for dagarna iväg. Slow down!

För typ prick 1 år sen så skrev jag nått i stil med " nästa höst kanske jag har ett jobb eller pluggar." Jag hade ju till hälften rätt iaf. Har ju iaf ett timvikariejobb som jag jobbar på varje vecka, och i februari har jag varit där ett helt år.
Och till hösten 2012 så kommer jag ju plugga, skönt. Jag har from nu inplanerat i 2-3 år framåt vad jag ska göra.

Det är superbra med en blogg, att man kan gå tillbaka och kolla vad man gjorde för tex 1 år sedan.
Om jag nån gång slutar blogga ska jag aldrig ta bort den.



Leon och jag för PRICK 1 år sedan. Leon är större nu ( jag också, på bredden haha). Det har gått 1 helt år!
Shit.

Nu ser vi fram emot julen och nyår som vi ska fira hos Ida, Jimmy och barnen mys!
Nu ska jag faktiskt fortsätta kolla gamla bilder, tjarååå

Måste få dela med mig lite av mina tankar och åsikter som handlar om unga/äldre mammor och om man har lyckats med sitt liv.

Jag har fått höra/läsa vad folk har för åsikter om när i livet man har lyckats. Enligt vissa så har man "misslyckats" om man som tex i min ålder redan stadgat sig och skaffat barn. Men hallå?! Det var så det var förr i tiden?

Det var helt normalt att få barn innan man var 20 år, och i dagens läge är det "för tidigt". Jag ser OCH hör när äldre människor går förbi mig på stan när jag går med barnvagnen och en kompis med barnvagn, när de viskar och pekar. De viskar tex titta så unga mammor eller gud så oansvariga eller stackars barn, de har säkert inte ens en pappa. Jo det är sant. Äldre människor säger sånt.

Jag blir så fruktansvärt arg och kränkt. Varför skulle jag vara en sämre mamma för att jag är ung? Jag bor med barnets pappa, vi är förlovade osv. Och ÄVEN om man inte är ihop med barnets pappa så behöver inte det betyda att barnet lider av det, för oftast så gör man ju slut för att man är olycklig i det förhållandet. Olyckliga föräldrar=olyckliga barn.

Har detta hänt er som har barn? Har någon kränkt er för att ni är för unga?

Det finns dem som tycker att de lyckats när de gått ut skolan, fått jobb, får pojk/flickvän, barn, köper hus.
Eller när de kan vara ute hur länge de vill, festa, ligga i sängen och glo osv. JAG tycker inte att man kan säga att DEN personen har misslyckats eller DEN personen har lyckats. För alla tycker olika?

I vilken bok står det när man lyckats med sitt liv? Det är upp till en själv om man lyckats eller ej.
Jag tycker att jag lyckats bra hitills med mitt liv, det bästa jag gjort är min son! Ta inte detta fel, jag menar inte att man lyckats med sitt liv så fort man skaffar barn.

Jag är nöjd so far, förlovad, barn, jobb (till en viss del), planer för framtiden (hus, skola, resor, fler barn).
Men ändå får man höra att man är en loser? Avundssjuka är vad det är.
Jag har iaf hittat lyckan, även fast man har sina nedgångar ibland, men man måste ha nedgångar för att kunna ta sig upp igen och komma ihåg hur man ska vara lycklig.

Har jag fel? Kom med åsikter nu!

Nu har jag fått en såndär jobbig orolig känsla i magen. Det jobbigaste är nog att jag inte riktigt vet exakt vad jag är orolig för. Det är nog inte bara en sak då, utan flera bla Leon.

Idag har vi för 4e gången ( på 2 veckor) varit på undersökning för Leons feber. Den vill bara inte lägga sig.
Nu har han haft feber till o från i ungefär 3 veckor. Sänkan låg bara på 28 idag som tur var istället för 119 som sist.
Så det BORDE ju vara påväg att försvinna nu får vi hoppas.

Sen finns det flera orsaker till oron ( tror jag iaf) men de är inget jag tänker skriva om här.
Berättar inte ens för mina kompisar, bara Alexander.

Oron la sig iaf lite nu när vi varit på vårdcentralen, allt annat såg bra ut. Dock så blire inget dagis på ett par dagar nu, han hinner inte bli frisk annars.

Nu ska jag ta tag i en massa samtal och papper, fan va skojj. Får ju passa på medans lillfisen sover.

Jag har dragit upp en liknande sak förut men jag måste göra det igen...
I helgen så såg jag på 16 and pregnant, det var en tjej som fått en liten bebis och när den bara var typ 1 månad? Kommer inte ihåg hur gammal den var aja iaf, så får hon för sig att göra vadå? .... Jo rida MED ungen???



När hon suttit typ 30 sekunder på hästen blir hästen nervös och orolig så den börjar röra sig konstigt och det syns att den skulle kunna skena iväg med dem när som helst.

Vafan tänkte hon med? FÖR DET FÖRSTA, så kan hon ramla av med bebisen och landa fel, för det andra så kan hästen helt plötsligt bara lägga sig ner och få för sig att rulla runt. Då är det inte lätt att flytta på sig med en unge i famnen. och FÖR DET TREDJE, det GUPPAR som FAN när man rider, det är INTE alls bra för bebisen när den är så liten. Den kan få skador för livet.

Jag blir så frustrerad! Så säger hon " jag vill att mitt barn ska lära sig att rida". Okej ja om några ÅR kanske inte när den är typ nyfödd...

Jag blir alltid så irriterad och arg när jag kollar på detta program, i slutet av programet säger hon till sin kille " jag tänker fortfarande göra de saker som jag ville göra när jag gick i skolan. festa osv. för det har ju du redan gjort". Alltså... Om hon nu tycker så, så skulle hon inte skaffat barn förens hon gjort allt dedär. Nä nu tänker jag sura vidare, tycka synd om deras barn och vara glad att jag är som jag är haha

Hur du får fler besökare till din blogg. Det är nått jag tänker skriva om idag.

Jag bryr mig inte om hur många besökare jag har, jag skriver för att jag tycker de är roligt och för att man ska kunna se tillbaka och se vad man gjorde för t ex ett år sedan. Största anledningen till att jag skriver är väl för att min och Alexander släkt/familj ska kunna se Leons utveckling och sådär, för allt berättar man ju inte när man ses.

1.Provocera. Folk ÄLSKAR att läsa bloggar där folk provocerar eller snackar skit. Det är därför de läser just den bloggen, för att det är mycket skitsnack.
Men jag skulle ALDRIG sjunka så lågt att jag skulle börja snacka skit om folk på min egna blogg, där går gränsen.
Vare sig man provocerar för att man vill ha fler besökare eller inte, det är skitsamma. Men om du tycker att det är värt att få många ovänner och elaka kommentarer så GO for it.

2.Mycket bilder. Det är inte så kul att bara läsa egenom en text, så därför ska man ha med bilder i alla inlägg.

3.Skriv inte för långa inlägg, folk orkar inte läsa det. ( om det inte är dina vänner+familj som ska läsa)

4.En hobby. Alltid bra att man har en hobby att skriva om och ta bilder på. T ex Fokis blogg som jag älskar, t ex hennes intresse för foto, kläder och naglar.

5.Visa vad du köpt. Av nån anledning gillar folk att läsa om vad man köper haha, kläder osv.

Det finns ju hur många punkter som helst men det här är dem första jag tänker på.
Vad tycker ni och varför bloggar ni?

Ni som har bloggar, skriv gärna era åsikter och berätta om varför ni bloggar. Det är superroligt för mig att läsa!
Skriv på nu.

Mätt och belåten efter en supergod middag. Ojoj va god lasagnen var! Tur att jag har rester tills lunch imorgon.
Leon fick smaka, o de va inte så jätte populärt så han fick en burk med fisk och ris efteråt. Men usch vad fisken luktar! Hela han luktar så det fick bli badet om ett tag.

På tal om mat, så tänkte jag berätta lite om mina tankar och åsikter om aming.
Först måste jag säga att det måste va en av världens bästa "uppfinning" så smidigt och bra för barnet.
Tycker synd om dem som inte kan amma sina barn.

Jag ammar fortfarande och Leon är snart 10 månader, vissa tycker det är äckligt när de är så gamla men jag tycker det är helt okej. Sen att det finns dem som ammar tills de är 3-4 år ( finns faktiskt dem som gör det)  de känns lite konstigt.

När Leon föddes var min plan att amma honom tills han var runt 6-7 månader, tänkte då övergå till ersättning och välling. Men han hata båda 2, så jag fortsatte amma. När han blev 7-8 månader börja vi ordentligt med gröt, mellis, burkmat osv och då trodde jag att aming automatiskt skulle avta men icke.
Många tror nog att det är superenkelt att sluta, de tror nog att det bara är att sluta helt enkelt. Det kanske finns dem som faktiskt bara kan sluta sådär. Men det kan inte jag, Leon är en riktig snuttare.
Morgon, natt, kväll vill han amma. Det är inte långa mattider, så jag tror det mest är för att han vill ha den närheten.

Jag vill sluta amma nu, nu känner jag mig redo. Så jag hoppas att det kommer gå bra.
Konstiga är att jag fortfarande har mjölk när jag bara ammar kanske 2 ggr om dagen.



(bilden tagen från google)

Vad tycker ni? När är barnet för gammalt för att ammas?
Och vad tycker ni generellt om amning?
Skriv och kommentera nu!

Folk verkade bli upprörda över mitt senaste inlägg om hur jobbigt det kan vara när man har barn och är trött.
Så bäst att jag skriver så ALLA förstår.

Först drog "nån" upp nånting om att det är sånt man får ta när man skaffar barn. Självklart!
Jag älskar mitt barn lika mkt fast att jag sover dåligt ibland, men man måste också få "gnälla" av sig lite.

Jag skrev i mitt tidigare inlägg att det är sånahär dagar (då man sovit dåligt som förälder) som man kan störa sig på folk som sovit 10 tim/natt som INTE har jobb, skola eller barn men ÄNDÅ klagar på att de är trötta.
Folk missuppfatta tydligen de för jag va otydlig med det jag skrev, de trodde jag menade att man inte kunde vara trött om man sovit 3 timmar/natt om man INTE hade barn.

Men nu var det uppklarat, hoppas alla förstår?
Sen kom de upp nånting om att folk blir uppröra över att folk skaffar barn som inte har jobb och bara lever på en lön.
Och det tog ja som om hon menade mig, och då kan jag ju lika gärna förklara mig där också.
Nej jag hade inte fast jobb när jag blev gravid, jag var timvikarie och NEJ vi lever inte bara på en lön utan på en lön PLUS föräldrapenning ( som alla får) och som är baserad på min årsinkomst. Är de avklarat???

Varför lägger sig folk i ens privatliv när de inte har en aning? Det fattar inte jag. och de är nog inte så konstigt heller att man blir sur när man får sånna "påhopp". Att bli kallad miss humörsvängning för man förklarar sig är bara dumt...
Tänk efter innan ni öppnar käften....

Jag har inte släppa dedär med Olämpliga föräldrar. Jag tycker så synd om barnen som måste stå ut med föräldrar som slåss, skriker och är allmänt elaka.

Varje söndag kollar jag på Teen mom på Mtv, ett uppföljt program av 16 and pregnant.
Unga tjejer skaffar barn.

I dem programen kan man se många olämpliga föräldrar.





Som denhär tjejen som Heter Amber t ex. Hon har slagit, tagit stryptag och sparkat sin pojkvän ( barnets pappa)
ett flertag ggr och det har dem visat på Mtv. Man har inte fått se att hon varit våldsam mot hennes 2 åriga dotter men man har sett hur hon "avvisat" henne, ignorerar och skriker åt henne.
Det är bara en tidsfråga innan det händer.

Video på det finns här:
http://www.youtube.com/watch?v=jkWLCXZjSF0&feature=player_embedded
Det verkar som om hon fått sitta i fängelse och förlorat vårdnanden om sitt barn.


Har ni sett Teen mom, vad tycker ni?
Gick Mtv för långt när de filma allt dehär?

Jag har både läst och hört att det finns dem som tycker att det borde finnas en åldergräns på när man får skaffa barn... Come on? Det skulle ju aldrig funka, vadå så om man blir gravid innan man har åldern inne så åker man i fängelse eller vad? haha.

Alla har ju sina åsikter och jag har mina. Jag håller inte med att man borde ha åldersgräns på att bli förälder.
Det är nått som man själv bestämmer och när man är redo.
De tyckte att gränsen skulle gå vid 30. De som har sånahär åsikter tänker nog inte efter ordentligt.
Bara för att DEM INTE VILL ha barn innan 30 så behöver de ju inte betyda att ingen annan borde det heller.
Tror inte åldern har nån betydelse egentligen, tror inte direkt man är en bättre mamma om man får barn vid 30 än vid t ex 20.
Moderkänslor och modersinstinkter kommer automatiskt för dem flesta när de blir mammor så.

Sen är det ju bättre att man har jobb och sådär innan man skaffar barn, men alla har inte den turen att ha ett jobb heller. Jag tycker man ska skaffa barn när man är REDO, punkt slut!

Vad tycker ni? Kommentera på nu!



Leon i magen vecka 37 <3